Idag läste vi en artikel i tidningen Inblick (15 aug. v.33)
”Avhopparproblemet inom frikyrkan
I samband med att församlingen Livets Ord i Uppsala firade 30-årsjubileum i juni månad, uppmärksammade Uppsala Nya Tidning människor som hoppat av och som idag är mycket kritiska till församlingen. Detta ledde till en debatt bland annat i tidningen Dagen. Pastor Stefan Swärd i Elinkyrkan i Stockholmkommenterar på sin blogg www.stefansward.se den uppkomna debatten.
Jag tycker hela frågan måste nyanseras, skriver Swärd.
I större församlingar med viss dynamik hamnar alltid människor i kläm, hur mycket man än försöker undvika detta. Det är beklagligt.
Swärd anser att debatten förts på ett skevt sätt.
De mest växlande och största församlingarna kritiseras för avhopparproblem, medan hela samfund som sjunker samman som korthus inte nämns med ett ord av kritik.
Som exempel lyfter han fram baptistsamfundet. Låt oss prata om baptistförsamlingar i Stockholms innerstad. Eftersom jag representerar en sådan kastar jag inte sten på någon annan när jag säger det.
Elimkyrkan hade 1200 medlemmar på 1910-talet, i början av 1990-talet var nästan inga kvar. Nu har vi lyckats vända trenden på grund av Guds nåd.
Salemförsamlingen på söder har haft över 500 medlemmar och Ebeneser över 400. Men idag existerar inte dessa församlingar.
Dagens Norrmalmskyrka hade en gång i tiden över 2000 medlemmar, och Tabernaklet, som fusionerats med Norrmalmskyrkan hade över 1000 medlemmar. Idag utgör denna församlings gudstjänstfirande gemenskap en åldrande rest av vad det har varit.
Var har alla dessa människor tagit vägen, undrar Stefan Swärd?
Swärd menar att nedgången i de äldre samfunden är det verkligt stora avhopparproblemet inom svensk kristenhet.
Vi försöker bara fly från egna problemen genom att prata om avhoppare från Livets Ord. Vi som representerar etablerad kristenhet bör tala om avhopparproblem med viss ödmjukhet, avslutar Stefan Swärd sitt blogginlägg.
Av Tomas Ander”
Tittar vi hur många församlingar har det idag, inser man att i alla fall något är fel när medlemsantalet sjunker i församlingarna. Jesus vill att vi hela tiden ska förnya oss (Rom 12:2), men inte efter hur världen tänker och tycker, utan hur Han vill.
Är det fel att ha nymodigheter i kyrkan? Nej, men det får inte bli ett substitut för det ansvar vi har att presentera ett bibliskt evangelium och vara personer som Gud kan verka genom för att människor ska få känna av Guds rike.
Är det ”det gamla” det vi ska ha? Nej, vi måste söka Gud för den tid som nu är och hur vi ska kunna utbreda Hans rike nu. En balansgång, vi ska vårda fädernas arv, springa med stafettpinnen och en dag lämna över till nästa generation. I det ligger det att det ska finnas något att lämna över som är av värde.
Hur skulle du tycka att det var att ta över ett företag från dina föräldrar som balanserar på ruinens/konkursens kant?
Vi som en dag ska lämna över stafettpinnen måste se till att nästa generation anser det vara värt att springa vidare och inte lägga ned och starta nytt.
Ansvaret ligger hos oss som ska lämna över. Vi måste se till, och börja nu, att se om vårt hus och inte vara kvar i det som håller oss tillbaka och inte är fruktsamt utan börja bygga på det som håller i längden, klippan Jesus.
