Det talas ofta om livet före och efter korset med meningen ofrälst/frälst.
Det skulle också även gå att använda den bilden på frälsta. Vi kommer till vad jag menar senare.
Kristna i Sverige idag verkar antingen ständigt leta efter något där det händer något nytt eller så har de accepterat ”läget”. Men de som verkligen lever ut sin tro är lätträknade. Jag har konstaterat att det finns frälsta kristna sökare, precis som sökare som inte har hittat svaret (Jesus) än.
Orsaken till detta är att många lever ett ”jag” centrerat liv istället för ett Jesus centrerat liv.
Det är inte konstigt att det är så, då hela samhället i Sverige är väldigt egocentrerat.
Detta medför bland annat stridigheter i församlingen, medlems minskning, otillfredsställelse, det blir bara måsten, mindre engagemang, mindre antal människor på Gudstjänsterna mm.
Hebr. 5:11-14
11 Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så tröga att lyssna. 12 Ty fast ni för länge sedan borde ha varit lärare, behöver ni någon som undervisar er igen i de första grunderna av Guds ord. Ni behöver mjölk, inte fast föda. 13 Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn. 14 Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont.
Skillnaden mellan att kunna äta fast föda istället för att dricka mjölk är just det om man är ego- eller Jesus-centrerad. Före eller efter korset. Det är inte fel att ha mjölk som föda om man är ett barn i tron, men det blir konstigt när en vuxen har det. Hur kommer det att ge sig uttryck? Människor blir lätt sura och lämnar, kan inte diskutera på ett sunt sätt, retar sig på saker om det inte är precis som de vill, vill inte ändra på sig, pratar inte med vissa personer, kan inte lägga ner sin egen ”agenda” för ett högre syfte mm.
Jag har två barn 5 och 8 år och de beter sig som barn. Långa stunder har de ett beteende som är ok, men sen kommer ett beteende som vi jobbar med att de ska förändra. Många gånger är det små, oväsentliga saker som t.ex. lika mycket mjölk i glasen, vem som ska göra vissa saker, sitta bredvid vem, vem som ska göra något först, tjatar om att få något i affären mm.
Vi beter oss likadant i kyrkan (men på andra sätt) och lite mer sofistikerat, manipulativt och ”andligt förnuftigt”.
Om ett barn skulle bete sig omoget vad skyller vi på då? Okunskap, ouppfostrad, omogen för sin ålder, ingen social kompetens, dåliga föräldrar osv. Den krassa sanningen är att svaren blir de samma när vi pratar om omogna kristna.
Lösningen är enkel att säga, men svårare att få människor att göra.
Svaret läser vi i Matt. 6:33, en enkel vers som alla säger ja och amen till, men som få verkligen gör.
Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.
Hur ofta gör vi inte tvärt om, söker allt det andra först och sen, om alls, Guds rike.
Istället för att pröva olika metoder, behöver vi söka Gud och vänta på att Han ska tala.
