Jag har följt vad som skrivs och sägs, i och efter dokumentären om Josefin Nilsson. Det som hon har varit med om skulle varken hon eller någon annan behöva uppleva. Det är djupt tragiskt.
En sak som jag inte tycker har kommit fram klart och tydligt är att det finns olika utgångspunkter som olika människor har när man talar om det. Utan när man diskuterar eller skriver så blandas det rejält.
Två utgångspunkter som jag kommer nämna/beröra är den juridiska och den moraliska.
Kortfattat kan man säga att den juridiska är att det finns fastställda lagar som man ska döma efter och som kan förändras över tid.
De moraliska är inte så lätt, för de är olika, lite från människa till människa, vilken kultur man kommer ifrån, religion, politiska åsikter mm.
Det svåra är när det är för stor ”gråzon” emellan dessa två, när de inte går ”hand i hand” utan är i otakt. Då alla har sin åsikt och tycker den är den rätta.
Några exempel.
Någon rånar en bank, åker fast, får ett straff, avtjänar straffet, kommer ut och har sonat sitt brott. (Enligt lagen/juridiskt sett) Men de han hotade under rånet, hur mår de? Känner de att det var ett rättvist straff?
Någon våldtar en kvinna eller ett barn. Han åker fast, får ett straff, avtjänar straffet, kommer ut och har sonat sitt brott. (Enligt lagen/juridiskt sett) Men hur mår den som han har våldfört sig på?
Ännu ett exempel. En IS-krigare skär halsen av de som inte tycker som han. Han våldför sig på barn, kvinnor och män på olika sätt. Hur ska vi handskas med dem? Juridiskt eller moraliskt eller både ock?
Det finns något som heter ”öga för öga, tand för tand”, rent mänskligt sett kanske det känns som det mest rättvisa. Men hur gör man med anhöriga som blir drabbade? Om man sedan drar det ännu längre så blir ju förövarens anhöriga också drabbade på sätt och vis. Förövarens barn, föräldrar, fru, sambo blir ju också drabbade. Det blir bara en otroligt negativ spiral.
Har läst om stammar/byar i Indien och i Afrika där man både eller nästan har utplånat varandra på grund av någon händelse eller bara för att man inte gillar varandra. Det verkar som om detta synsätt gäller mellan vissa ”gäng”, så fenomenet finns i Sverige också. De anammar ”öga för öga, tand för tand” och kanske även lite till för att de ska ”hamna på plus” och kännas bra.
En annan sak jag har noterat är att förövaren nästan kräver att få omprövning, lindring, förkortat straff efter ett tag. Såg ett program om fångar i USA, där en fånge (dömd för något grovt våldsbrott, tror jag) blev helt ursinnig när hans fall inte togs upp till prövning. Han tyckte att det var hans ”rättighet” att få sitt fall prövat. Nu vet jag att det finns fall där människor har blivit felaktigt dömda, men det verkar som om nu för tiden alla vill få sitt straff prövat, med syfte att få det förkortat, komma ut och kunna säga att han har sonat sitt brott.
Frågan som kommer till mig är: Vad har en förövare för rätt att ställa krav?
Det vi kan konstatera är att det inte är en lätt fråga. Det finns och kommer alltid att finnas någon som kommer känna sig förbisedda och att det aldrig kommer kännas rättvist till 100% för alla inblandade.
En annan sak vi kan konstatera är att brottet eller det som hänt aldrig kan bli ogjort. Alltså är det en utgångspunkt för alla inblandade för att kunna gå vidare.
I bibeln talas det om att förövaren/syndaren måste ångra sig, vända om och göra bättring. (Detta innebär inte att personen ska bli frisläppt.)
För den drabbade talas det om att vi ska förlåta den som har gjort något emot oss, ingen lätt sak, men nödvändig för att vi ska kunna bli hela igen.
Hörde om en kvinna som var så arg på sin ex-man för att han hade lämnat henne. Hon tyckte att han hade tagit/stulit ett X antal år från henne. När en person pratade med henne ett antal år efter skilsmässan och hon fortfarande var bitter, ställdes frågan: Hur många år till ska du tillåta att han stjäl år från dig? Hon hade inte kunnat släppa händelsen och den fortsatte att förstöra hennes liv. Hon hade inte kunnat ”gå vidare”, utan hon tillät den att fortsätta förstöra hennes liv.
Mänskligt sett kan det se ut som en omöjlig sak och det är här Gud vill komma in.
Först och främst vill Han att du/alla ska bli frälst.
Sen vill Han att den helige Ande ska fylla dig och börja sitt verk i dig. Beroende på om du är offer eller förövare, så vill han göra olika saker. Men Gud har något för alla inblandade. Gud har helande, upprättelse, förlåtelse, tröst och mycket mer. I Gud finns svaret för dig.
