Efesierbrevet 6:17 Ta emot frälsningens hjälm ……….
Frälsning kan delas in i tre olika delar, det Jesus har gjort på korset för oss, att vi ska få en fullständig befrielse med en ny uppståndelsekropp en dag och en pågående helgelseprocess/frälsningsprocess.
På samma sätt som hjälmen skyddade den romerska soldatens huvud mot fysisk skada, skyddar frälsningens hjälm den troendes huvud, sinne och tankar, så att vi kan tänka klart. (Ingen hockeyspelare skull idag tänka tanken på att strunta i hjälmen.) Hjälmen var den sista delen av rustningen som soldaten tog på sig innan strid. Detta syftar på att vi var dag är i strid på det ena eller det andra sättet. Den andliga striden står till stor del i vårat huvud, så hjälmen är en viktig förutsättning för seger i vårt liv.
Vad ska hjälmen skydda oss från? Djävulen vill så in tankar i vårt sinne, så som missmod, hopplöshet, tvivel, att vi inte kan, att vi inte duger, mindervärde, högmod, stridighet mellan syskon, misstro, avundsjuka, olika begär mm.
Det står ”Ta emot” och som syftar på att det är en gåva som vi ska ta emot. Och ”ta emot” gör man i tro. Tacka Jesus för det skydd han vill ge genom hjälmen och lär dig hur du ska agera när något slår mot ditt sinne, så det inte får någon verkan.
Att ta på sig en fysisk rustning är lätt att förstå hur man gör, men hur gör man det med ”Den andliga vapenrustningen”?
Jag tror att vi kan få fram svaret i det vi läser men det är lite gömt eller att vi läser och fokuserar på fel saker.
I vers 10 står ett mål/syfte: att vi ska bli starka i Herrens väldiga kraft (inte vår egen).
Vers 11 även här ett mål: att vi ska kunna stå emot djävulen, men det står också att det är Guds vapenrustning (det är Hans regler som gäller) och att vi ska ta på hela rustningen (inte bara vissa delar).
Vers 12 vad vi kämpar emot och inte emot.
Vers 13 en upprepning av vers 10-12 med tillägget ”att vi ska stå emot” och ”stå upprätta när vi fullgjort allt”.
Vers 14 slår man ihop versen lite blir summan ”stå fasta i sanningen” och ”klä oss i rättfärdighet”.
Vers 15 skors syfte är att underlätta när vi ska förflytta oss, för att kunna göra det Gud har sagt och vill med vårt liv.
Vers 16 det är genom tro som pilarna släcks.
Vers 17 ta emot frälsningen (tre delar) som vi läste om ovan. Svärdet är Anden, alltså måste vi ta reda på allt vad Anden är och kan göra, men vi får en liten del-hint ”som är Guds ord”.
Vers 18 vi ska göra det ”under ständig bön, åkallan” och genom att ”alltid be i Anden”, både när vi förbereder oss och när vi strider.
Alltså är rustningen, och som vi ska leva i: sanning, rättfärdighet, villighet (skor), tro, frälsning, Anden. Värt att notera är att vissa saker ska vi ”ta på”, ”ta” och ”ta emot”. Detta var lite kortfattat i ämnet. Studera orden som jag räknade upp för att få en bättre och djupare förståelse om rustningen och dess syfte. Det viktiga är att vi lyder och lever efter dem, annars är det bara bortkastad kunskap.
Dagens tanke:
Igår på samlingen i Höör läste vi 1 Joh 1, där det står: ”Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen.”
Lever jag i ljuset? Kan det vara så att jag tror att jag har gemenskap med Gud, Jesus, den Helige Ande, men i själva verket vandrar i mörkret?
Bibeln varnar oss på många ställen för självbedrägeri.
Vad skulle kunna vara att vandra i mörkret?
1 Joh 2:9-11 säger:
”Den som säger sig vara i ljuset men hatar sin broder är ännu kvar i mörkret. Den som älskar sin broder förblir i ljuset.”
I Matt 6:14-15 säger Jesus:
”Om ni förlåter människorna deras överträdelser ska er himmelske Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna ska inte heller er Fader förlåta era överträdelser.”
Hat, avundsjuka, oförlåtelse, brist på kärlek till våra medmänniskor är alltså tecken på att vi vandrar i mörkret.
Att förlåta är en förutsättning för att själva kunna ta emot Guds förlåtelse.
Lever jag i ljuset, eller vandrar jag i mörkret på vissa områden i mitt liv?
Finns det någon jag behöver förlåta och försonas med, så att jag själv kan leva i Guds förlåtelse?
För att vandra i ljuset måste vi lämna mörkret bakom oss, och ofta börjar det med att vi släpper bitterhet och oförlåtelse så att vi kan börja älska.
