Måndagens tanke:
Quickfix
Ett problem som jag ser i dagens samhälle och väldigt ofta i skolan är bristen på tålamod och uthållighet. Då kristna inte är immuna så ser man det även i kyrkorna. Vi vill ha en Quick Fix. Det här är något som jag och alla kristna måste jobba på.
Hebr. 6:11-12 Men vi önskar att ni var och en ska visa samma iver att bevara den fulla vissheten i hoppet ända till slutet, så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och tålamod får det utlovade arvet.
Här kan man se tre ingredienser som motverkar att bli ”trög”: iver, tro och tålamod.
Matt 7:7-8 Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er. För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.
Dessa verser säger till mig bland annat att vi måste vara aktiva.
I Luk 18:1-8 kan vi läsa en liknelse som Jesus berättar om en änka som ville få rätt gentemot sin motpart hos en domare. Liknelsens syfte är att – visa att de alltid ska be utan att tröttna. Om vi gör det säger Jesus: Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt?
Sen ställer han en fråga: ”Men ska Människosonen finna tron på jorden när han kommer?”
I Jakobs brev kapitel 1 kan vi läsa i vers 2-4 Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet. Och låt uthålligheten leda till fulländad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist på något sätt. Och i vers 12 Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar honom.
Och till sist vers 22 Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva.
Min fråga till oss:
Hur får vi dessa bibelverser att bli en verklighet i våra liv?
————
Tisdagens tankar:
Efter att ha tittat/lyssnat på predikan som Mi la ut i chatten häromdagen (pastorn som försökte väcka dem i församlingen som han inte ansåg hade överlåtit sina liv åt Gud) så började jag fråga mig själv; hur ska man göra för att få en ljum/sovande kristen eller en andligt opånyttfödd person att förstå allvaret och vikten av att leva ett överlåtet kristet liv, för att undvika att missa målet (våra själars frälsning)?
”Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig” (Matt. 15:8)
Hur får vi en människa (inklusive oss) att rannsaka sig själv och se uppriktigt på sitt eget hjärta (motiv, uppsåt, tankar)?
Om hjärtat visar sig vara långt ifrån Jesus, hur kan det bli förvandlat, vad är vår roll i att det blir förvandlat; har vi någon roll i det?
I Bibeln kan vi se många och starka varningar:
”Jag vet om dina gärningar, att du varken är kall eller varm. Jag önskar att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, ska jag spy ut dig ur min mun.” (Upp. 3:15-16)
”Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar, skall ni leva. Alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.” (Romarbrevet 8:13-14)
”Bröder, om någon skulle komma på avvägar och synda, så hjälp honom rätt igen, men gör det med mildhet” (Gal 6:1).
Hur agerade Jesus — med nåd och sanning (barmhärtigt, inbjudande, förlåtande och hjälpande mot dem som fallit i synd och som var ödmjuka och ville omvända sig, skarpt tillrättavisande mot dem som tyckte sig vara bättre än andra och som var hycklare).
Detta är något som jag kommer att ägna många fler tankar åt.
Hur hjälper vi varandra att vara varma och inte ljumma, starkt brinnande och inte falnande, att ha hjärtan som söker sig nära Jesus och inte ett hjärta fullt av själviska ambitioner, att vara fokuserade på det som är där ovan och inte upptagna med det som är i den här världen och som slutligen kommer att leda till fördärvet?
