Måndagens tanke:
Bygga upp oss (och andra) på vår allra heligaste tro
Judas brev 1:20-21 (Kärnbibeln) Men ni, [mina] älskade [vänner], när ni bygger upp er själva på er allra heligaste tro, samtidigt som ni ber i den helige Ande, håll er [då] kvar i Guds kärlek [se till att bevara den kärlek som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande], medan ni väntar på [personligt och varmt välkomnar] vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) barmhärtighet [som för er ända fram] till evigt liv.
Kol 2:7 Förbli djupt rotade i honom [som ett träd som står stadigt]. Detta resulterar i att ni blir uppbyggda [som en byggnad, som byggs där sten läggs på sten] och ständigt befäster er tro (växer i inre stabilitet) precis som ni blev undervisade om, och överflödar i tacksamhet [till Gud].
1 Kor 14:26 Hur ska det då vara, syskon (bröder och systrar i tron)? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, en undervisning [av lärare], en [profetisk] uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. [Dessa fem element visar på en delaktighet i gudstjänsten. Det verkar dock som om samlingarna har blivit onödigt långa och kontraproduktiva. Både män och kvinnor bad och profeterade, se tidigare stycket 1 Kor 11:4-5. Nu uppmanas både män och kvinnor att inte tala i munnen på varandra, vänta på sin tur och ibland vara tysta.]
Ef. 2:29 Låt inte något omoraliskt tal (ordagrant: ruttet ord) [dvs. tal/skämt som är av dålig kvalité och därför ohälsosamt och opassande att använda] komma ut (fara fram; gå vidare) ur er mun, utan bara sådant som är gott och hjälper till att bygga upp där det behövs (det som är bra för den nödvändiga/behövliga uppbyggelsen), så att det gynnar (ordagrant: skulle ge nåd åt) dem som lyssnar.
Hur bygger vi upp oss själva och andra, hemma och när vi träffas?
Vad för ansvar ligger på oss när vi träffas?
Hur ska vi bete oss i tanke, tal och handling?
—————————————————-
Tisdagens tankar:
Bibeln är full av uppmaningar till oss att älska varandra, men förstår vi vad som menas med att älska en annan människa så som Gud menar?
Äktenskapslöftena innehåller löften om att vi ska älska varandra i nöd och lust men vad innefattas i att älska?
I Matt. 19:8 står det: Det var för era hjärtans hårdhets skull som Mose tillät er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så.
Har våra hjärtan blivit mjuka sen vi blev födda på nytt eller är det inget som sker med automatik?
Kan man fortfarande gå omkring med ett hårt hjärta även om man säger sig tillhöra Kristus?
Det är lätt att säga ”jag älskar dig” men betyder dessa ord någonting om de inte åtföljs av en aktiv handling, och i så fall vad måste de orden åtföljas av för att de ska vara sanna?
En del tror att kärlek främst är en känsla men Bibeln verkar inte tala om kärlek som en känsla (om vi inte räknar med Höga Visan). Det står en hel del om åtrå men det verkar inte kopplas ihop med kärlek i Bibeln.
”Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er.” (Luk 6:27).
Kan kärlek definieras som en känsla eller är det alltid en aktiv handling och i så fall vad för handling(ar)?
