Matt. 12:33-36 ”Säg antingen att trädet är gott och frukten god, eller att trädet är dåligt och frukten dålig. För på frukten känner man trädet. Huggormsyngel! Hur skulle ni som är onda kunna säga något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. En god människa tar fram ur sitt goda förråd det som är gott, och en ond människa tar fram ur sitt onda förråd det som är ont. Men jag säger er: Varje onyttigt ord som människor talar ska de få svara för på domens dag.”
Här är det väldigt ”svart eller vitt” skrivit. Vi får inte lura oss att tro att vi är det ena eller det andra, utan låt oss istället se på det som olika områden i vårat liv. Vi har både det som är gott och det som är dåligt, men på olika områden i vårt liv. Och som vi ska/måste jobba med.
”Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.” Man kan tolka att det kan ha betydelsen bakomliggande eller dolda motiv och att man avslöjar det genom att öppna munnen och tala.
Vad har vi för bakomliggande motiv när vi tex säger något eller med de ord vi säger när vi ber? Det kan vara kontrollerande, manipulerande, min åsikt, själviska, för att visa upp en fasad, religiöst, för att skrämma, smickrande, inställsamma, mm. Eller är de från ett rent, kärleksfullt, Jesuslikt hjärta?
