Jag tror att många idag har en gåva som Gud har lagt ned i dem, men som inte är i funktion. Det stora problemet är att vi allt för ofta jämför oss med andra och kommer fram till att det finns någon som är bättre.
Vi tar ett exempel: Du sjunger bra, till och med jättebra, men jämför du dig med tex. Carola så känner du att du kommer i skymundan. Du kanske är duktig på att berätta saker så att människor förstår snabbt, men när du jämför dig med en talare som du hört på någon konferens känner du att du inte är så bra.
Ibland kanske vi inte ens förstår att vi har en gåva som Gud har gett oss. Vi tror att det bara är för husbehov och inte något större. Sen finns det de som har alldeles för höga tankar om sig själv, men det är inget stort problem. Problemet är att det är så många som har en gåva, men som aldrig kommer ut i den.
Det hela handlar om att vara lyhörd för vad Gud säger. Säger han en sak så är det så. Punkt slut.
Vad måste vi då göra?
En sak som är vanligt förekommande är att tro att saker och ting ”bara” ska falla på plats. Oftast är det inte så. Frågan vi ska ställa till Gud är: Vad blir mitt nästa steg för att det ska bli som du har sagt? Vad måste jag göra?
Vi har många exempel i bibeln, både i Gamla och nya testamentet. Vi kan ta Moses (2 Mos 2) som hade en kallelse men fick vänta in Guds tid. Ta Gideon (Dom 6) som hade en så totalt fel självbild om sig själv. Ta lärjungarna som inte förrän den helige Ande kom över dem egentligen kom ut i sin verkliga tjänst för Gud.
Skyll aldrig på din personlighet, låt istället Gud utrusta och forma dig som Han vill.
Det viktiga är inte hur du ser på dig. Det viktiga är inte hur omständigheterna ser ut runt omkring dig. Det viktiga är inte vad människor säger. Det viktiga är inte hur din bakgrund ser ut.
Det viktiga är att vi inte blir passiva utan börjar gå mot det mål som Gud sa.
Abraham fick i princip bara ordet ”gå”. Sen ledde Gud honom vidare.
Människor idag har otroligt svårt att gå utanför sin bekvämlighetszon. Ju äldre man blir ju jobbigare blir det att ändra på något eller lära sig något nytt.
Det är lättare att inte sträcka sig efter det Gud har sagt. Men jag tror att Jesus säger till oss idag: (Luk. 6:46) Varför kallar ni mig Herre, Herre, när ni inte gör vad jag säger? Man kan nästan höra hans frustration. Sen kommer liknelsen som går ut på att höra och göra som man hört (att bygga huset på rätt grund). Lite underförstått: Ni vet vad ni ska göra, gör det då.
Jag säger inte att det är lätt, men om Jesus är med kommer det att gå.
Din kallelse kanske är i det lilla, så börja där. Det börjar oftast inte i det stora. Oftast är du inte där än och kommer inte att komma dit om du inte går via det lilla.
Bejaka gåvan/kallelsen. Sätt dig ner, tänk igenom vad som behövs göras i ditt fall. Lägg upp en plan. Sätt mål. Börja öva och praktisera. Lär dig det som behövs. Gå i rätt riktning och gör inte som Jona som gick åt fel håll.
Stolthet, prestige, anseende, människofruktan, känner inte Gud, brist på frimodighet, undanflykter, ursäkter mm. är saker som kan hindra oss från att komma ut i vår kallelse. Luk 14:15-24
15 En av gästerna som hörde detta sade till honom: ”Salig är den som får bli bordsgäst i Guds rike.” 16 Jesus sade till honom: ”En man ville ordna en festmåltid och bjöd många gäster. 17 När tiden för festen var inne, skickade han ut sin tjänare för att säga till de inbjudna: Kom, nu är allt färdigt. 18 Men de började alla ursäkta sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och måste gå ut och se på den. Jag hoppas du ursäktar. 19 En annan sade: Jag har köpt fem par oxar och är på väg att se vad de duger till. Jag hoppas du ursäktar. 20 Ännu en annan sade: Jag har gift mig, och därför kan jag inte komma. 21 Tjänaren kom tillbaka och berättade detta för sin herre. Då blev denne vred och sade till sin tjänare: Gå genast ut på gator och gränder i staden, och för hit fattiga och krymplingar, blinda och lama. 22 Tjänaren sade: Herre, vad du befallde har jag gjort, men här finns ännu plats. 23 Då sade herren till sin tjänare: Gå ut på vägar och stigar och uppmana enträget människor att komma in, så att mitt hus blir fullt. 24 Ty jag säger er att ingen av de män som var bjudna skall smaka min måltid.”
En kallelse som alla fått är att sprida evangeliet, vittna. Men ändå hör man ofta att det är så många som har svårt för det. Vad beror det på? De har inte övat.
”Livet är inte rättvist men Gud är god.” har någon sagt. Vad vill jag säga med det? Vi får kämpa olika mycket för att komma till vissa punkter. Så jämför dig inte med andra.
Om lärjungarna fick lära sig saker både teoretiskt och praktiskt, vad får dig att to att du inte behöver det?
Vi behöver förnya vårt sinne. (Rom 12:2)Vi ska inte tänka som i världen utan som man gör i Guds rike. Vi måste bli sanna Jesu lärjungar.
Ef 4:1
Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått.
Första kärleken
Upp 2:4
Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek.
Förlåtelse
I alla församlingar finns det människor som gör, har sina åsikter och tänker på ett visst sätt. Vi kommer från olika bakgrunder med mer eller mindre i vårt bagage. Det kan vara olika saker som skilsmässa, drog/alkoholproblem, misshandel, uppväxt utan kärlek, mobbing, dåligt självförtroendelistan kan göras lång och är unik för varje människa. Vi har även bra och positiva saker med oss, så livet behöver inte bara vara helt kolsvart.
Med en sådan salig blandning av olika typer av människor är det inte konstigt att det blir konflikter eller att man har olika syn på saker och ting som gör att vi blir arga. Det är inte fel att bli arg, men lyd Paulus råd i Ef. 4:26 Grips ni av vrede, så synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede
Att säga förlåt eller att förlåta är inte alltid det lättaste.
Tittar vi på barn så verkar de, speciellt syskon emellan, ha problem med att säga förlåt eller så säger de förlåt utan att egentligen mena det och i nästa sekund göra om samma sak igen.
Hur är det då med oss vuxna? Inte mycket bättre, bara lite mer sofistikerat.
Titta mellan par, på jobbet, i vänskapskretsen och som vi ska titta på i församlingen så finns det alltid något litet som ligger och pyr.
Det är om vi läser lite mellan raderna i bibelversen ovan att det inte är fel att bli arg, utan hur vi tar itu med det. Gör vi inte något åt det så kan det resultera i att människor inte pratar med varandra, grupper bildas och ytterst splittring i församlingen. Det finns åtskilliga exempel där det hela startade med en bagatell och slutade med att församlingen splittrades. Hade bara något gjorts i början hade mycket kunnat förhindras.
Lite bibelord med ordet förlåt.
Matt 6:14-15
Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er.
Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.
Det finns en nyckel i att förlåta som vi borde använda oftare.
Matt 18:35
Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.”
En nyckel till. Vi måste förlåta av hjärtat, verkligen mena det, annars kommer inte Fadern förlåta oss. Vi gör oftast som någon har sagt ”jag förlåter, men jag glömmer inte”
Mark 11:25
Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser.” En annan översättning ”Annars gör era böner ingen nytta”
Luk 17:3-4
Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom.
Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom.”
Detta är en befallning ”skall”
Ef 4:32
Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er. Om Kristus nu har förlåtit mig mina, egentligen oförlåtbara, synder.
Joh 20:23
Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.” Tänk vad hemskt att binda någon i oförlåtelse.
Kol 3:13
Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra. Vi ska ha överinseende (tecken på andlig mognad) med varandra och förlåta, vi har alla kommit olika långt.
Matt 5:21-24
21 Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. Den som mördar är skyldig inför domstolen. 22 Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna. 23 Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, 24 så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.
Detta är allvarligt. Om vi inte jobbar med detta medför det konsekvenser, Guds härlighet förhindras i våra liv och kanske missar att komma till himmelen. Vi i Guds församling kan inte acceptera att det förekommer, varken hos oss personligen eller hos min broder. Vi kan inte sopa allt under mattan hela tiden, efter ett tag ”kommer vi att få bestiga ett berg varje gång vi ska förbi.” utan måste ta tag i det som andligt mogna kristna och inte som bortskämda barn.
Process eller viljebeslut?
Ett viktigt inslag i den kristna tron är förlåtelse.
Det stora är den förlåtelse som vi får ta del av på grund av det Jesus gjorde för oss. Det ligger som grund för vår syn på och hur vi ska agera när vi behöver förlåta.
Matt 18:21 -35 (Svenska folkbibeln)
Då gick Petrus fram och frågade Jesus: ”Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?”22 Jesus sade till honom: ”Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. 23 Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. 24 När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter. 25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas. 26 Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld.
28 Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig! 29 Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. 30 Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig. 31 När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. 32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. 33 Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. 35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.”
Vi läser samma bibelstycke fast ur Kärnbibeln.
21Då kom Petrus fram till honom och sade: ”Herre, hur många gånger kan min broder synda mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som upp till sju gånger?” 22Jesus svarade honom: ”Jag säger dig, inte upp till sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger [dvs. obegränsat, 1 Kor 13:5].
23På grund av detta, så kan det himmelska konungariket liknas vid en mänsklig kung som ville ha redovisning av sina tjänare (summera de olika kontona, hålla räkenskap med dem). 24När han började redovisningen, förde man till honom en man som var skyldig honom 10 000 talenter. [Detta var den största summan och högsta dåtida valutan. En talent var värd minst 6000 denarer, där en denar motsvarade en arbetares dagslön. Skulden var alltså enorm, 60 miljoner dagslöner, vilken motsvarar flera miljarder svenska kronor.] 25Eftersom han inte kunde betala, gav hans Herre ordern att han skulle säljas [som slav] tillsammans med sin fru, barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas på det sättet.
26Då kastade sig tjänaren ner på marken och tillbad (böjde sig i ödmjukhet, föll på knä, kysste hans hand i vördnad) och sade: ”Ha tålamod med mig, jag ska betala tillbaka allt.”
27Herren hade medlidande (hans hjärta blev rört) och han frigav honom och avskrev (förlät) honom hans skuld.
28När samme tjänare kom ut, träffade han på en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra silvermynt. [Ett silvermynt motsvarade en dagslön, hela summan motsvarade tre månadslöner.] Han tog tag i hans hals och började skaka honom gång på gång och sade: ”Betala det du är skyldig.”
29Hans arbetskamrat kastade sig ner på marken och bad honom: ”Ha tålamod (ge mig tid), så ska jag betala tillbaka dig allt.”
30Men han ville inte (vägrade, hade ingen längtan att göra det), utan fängslade honom, tills dess han kunde betala skulden.
31När de andra tjänarna såg vad som hände blev de mycket upprörda (smärtade det dem), och de berättade allt som hänt för sin herre. 32Då kallade herren till sig den förste tjänaren och sade till honom: ”Du onde (avskyvärde) tjänare, här efterskänkte jag hela din skuld, bara för att du bad mig om det. 33Skulle du inte då känna medlidande med din arbetskamrat, på samma sätt som jag hade medlidande med dig?
34Upprörd till ilska överlämnade hans herre honom till fångvaktarna för att bli torterad tills han kunde betala tillbaka allt han var skyldig. 35På samma sätt ska min himmelska Fader göra med er, om ni inte fritt förlåter er broder från hjärtat.”
För att få en sund och riktig bild av förlåtelse läser vi ett antal bibelverser om just förlåtelse. Om vi bara läser en vers kan den få oss att hamna fel, då man måste se saken i ljuset av vad hela bibeln säger om saken. Man ska, så att säga, lägga allt (om i detta fall förlåtelse) i en gryta och sen se vad summan av det blir.
Matt 6:14
Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er.
Matt 6:15
Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.
Matt 9:6
Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder.”
Matt 12:31
Därför säger jag er: All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas,
Mark 2:5
Jesus såg deras tro och sade till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.” (här kopplar Jesus ihop tro och förlåtelse)
Mark 11:25
Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser.”
Luk 6:37
Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.
Luk 7:47
Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.”
Luk 11:4
Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse.”
Luk 17:3
Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom
Luk 17:4
Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom.” (det verkar som om ”skall” syftar på en befallning)
Joh 20:23
Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.”
Apg 8:22
Vänd dig därför bort från din ondska och be till Herren. Kanske skall han förlåta dig vad du tänker i ditt hjärta.(I kanske ligger en osäkerhetsfaktor och att vi inte kan bete oss hur som helst och tro (nästan underförstått kräva) att få förlåtelse.)
2 Kor 2:10
Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Ty det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort för er skull, inför Kristi ansikte.
Ef 4:32
Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er
Kol 2:13
Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser.
Kol 3:13
Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra. (En vers som borde vara själv klar i församlingar. Då skulle vi se mycket mindre av slitsamma splittringar)
Hebr 8:12
Jag skall i nåd förlåta dem deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg. (Gud ska inte komma ihåg, så svårt vi har att verkligen leva efter det)
1 Joh 1:9
Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.
Är att förlåta en process eller viljebeslut?
Förlåta (synonym: benåda)
- Först förlåta (viljebeslut, lyda Guds befallning)
- Processen (låta Gud göra sitt verk, inte låta ”tiden läka alla sår” som är mänskligt tänkt)
Tiden läker sår, men vi kan inte det bara låta bero. Det finns många vittnesbör om hur människor har bestämt sig för att i torr tro och i lydnad börja förlåta utan att i hjärtan känna något. I det börjar Gud sin process och efter olika långa tidsperioder kan de även säga ifrån hjärtat att de har förlåtit.
Mitt vittnesbörd:
Ett tag pendlade jag 8 mil till jobbet. En kväll på väg hem krockade jag med en av sju hästar som hade ”rymt” och kom från en hyfsad känd travtränare. Bilen (värd runt
16 000kr)blev totalkvaddad. Då det inte fanns något som reglerade skador med hästar och jag hade bara trafikförsäkring så försäkringsbolaget hjälpte inte till blev resultatet att jag inte fick ett öre för min kvaddade bil. Eftersom jag pendlade, körde jag förbi samma ställe och blev påmind om händelsen hela tiden. Det var jättejobbigt. Efter ett tag sa jag högt varje gång jag körde förbi att ”jag förlåter NN” och mycket snart därefter kunde jag även från hjärtat säga att jag förlät honom. En enorm befrielse för mig.
Om vi tar ett steg i tro mot förlåtelse kommer Gud att belöna vår lydnad och sätta in sin hjälp i förlåtelseprocessen som är mycket
