Församlingen har hamnat lite i ett mellanläge och på väg åt fel håll.
Det naturliga är att vara pionjär och sen behålla fältet just nu är vi tvärt om, vi har inte behållit fältet och måste bli pionjärer igen.
Är detta bibliskt?
Ja. I missionsbefallningen ligger det ett intagande.
Israeliterna skulle inta det nya landet.
Om att behålla fältet kan vi läsa om i Ef. 6:13
Har funderat lite på församlingens situation. Antingen fortsätter vi som det är eller så börjar vi jobba på de områden som vi känner att vi måste förändring på. Om vi fortsätter som vi alltid har gjort kommer vi med största sannolikhet dö ut som församling, då vi blir både färre och äldre (om inte Jesus gör något utöver det vanliga) eller så tar vi itu med det som behövs (med ovisst resultat) och försöker.
Någon har sagt ”Bättre att ha försökt och misslyckats än att inte ha försökt alls”.
Men ska vi inte vänta i att Gud gör något kanske någon säger? Tittar man i bibeln ser man att det finns tillfällen då vi kan göra något (utan att behöva ett tilltal) och tillfällen då vi ska ”vänta in Gud”.
Vi behöver aldrig undra om vi ska gå ut och vinna människor för Gud. Det har Han redan uttalat sig om. Om vi ska be och läsa bibeln är frågor vi inte behöver ett tilltal för. Att hjälpa hungriga och svaga är inte heller något vi behöver undra över om vi ska göra.
Gud har gett oss förutsättningarna och väntar på att vi ska börja jobba. Han har sagt OK i bibeln så vi behöver inte fundera.
Vi behöver ha inställningen som Byggare Bob har ”kan vi klara det, klart vi kan”.
Sen finns det tillfällen då vi ska vänta in ett tilltal från Gud, men se till att inte förandliga allt så det blir en ursäkt för att slippa göra vissa saker.
Det finns en sundhet i att ha rätt proportioner mellan ”pionjär” och att ”behålla fältet”. Beroende på tid och stund kommer proportionerna att ändras men det är som det ska vara. Felet kommer när vi bara ”behåller fältet” och inte är ”pionjärer” över huvudtaget eller bara är ”pionjärer” och inte tar hand om skörden.
Det som behövs i våra kyrkor idag är mer pionjärsanda, en villighet att inta nya områden med allt vad det innebär.
Det är dags att ta av finkläderna och sätta på oss arbetarkläderna.
