Det är så lätt att hamna i slentrian när vi ber. Ibland skulle man nästan spela in sig själv när man ber bara för att höra hur man låter. Undra hur jag skulle reagera om någon samtalade med mig på det sättet?
Många gånger ber vi bara lite på måfå, efter vad vi känner för att be för. Kan man be mer disciplinerat för några få böneämnen?
Vi börjar i Lukas 18:1-8
Änkan och domaren
1 Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. 2 ”I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. 3 I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. 4 Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, 5 skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök.”
6 Och Herren sade: ”Hör vad den orättfärdige domaren säger. 7 Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? 8 Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?”
Målet med denna liknelse är att be utan att tröttna. I sista versen ställer Jesus en fråga med hänsyftning till den påhittade personen, ”kommer Han att finna en sådan tro på jorden när Han kommer?
I liknelsen ger Jesus oss instruktionen att vara ”besvärlig” för att få det vi ber om. Gud svarar inte på vår bön bara för att vi är besvärliga utan för att vi har tro (v.8), men det verkar som om Gud gillar när vi är lite ”besvärliga”. Lite grann som barn som tjatar. Tjatet mynnar många gånger ut i att jag som förälder får reda på om mitt barn verkligen vill det som hon tjatar om. Det verkar som om så är fallet med Gud också.
Det finns ju faktiskt böner som vi inte ska sluta med förrän Jesus kommer tillbaka, som tex. människors frälsning, stå emot andevärldens furstar och väldigheter mm.
Hur länge ska man be då?
Någon har sagt ”Tills vi får det vi ber om”.
Några bibelverser om uthållighet.
Apg 12:5
Petrus hölls därför kvar i fängelset, och församlingen bad uthålligt till Gud för honom.
Rom 8:25
Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.
Rom 12:12
Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.
Kol 1:11
Hans härlighets makt skall då styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt
Kol 4:2
Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse.
2 Tess 1:4
Därför berömmer vi oss i Guds församlingar av er, av er uthållighet och er tro under alla de förföljelser och lidanden som ni får utstå.
Hebr. 6:11-12
11 Men vi önskar att var och en av er skall visa samma iver att bevara full visshet i hoppet ända till slutet, 12 så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och uthållighet får det utlovade arvet.
Jak 1:4
Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende.
