Oavsett om ett profetiskt ord är till oss personligen eller till en hel nation kan det uppfattas på olika sätt.
Det profetiska ordet kan vara en uppmuntran eller ett ultimatum och allt där emellan.
Oavsett vad det är vill Gud något med det. Allt som vi uppfattar som positivt tar vi lätt till oss, men det som ställer oss mot väggen så att säga är jobbigare för oss.
I gamla testamentet kan vi läsa om Israels historia och även dess profeter. Det kan inte alltid ha varit lätt att vara profet på den tiden. Många av de budskap som Gud ville att de skulle ”leverera” kunde sluta i att de själva blev dödade, beroende på hur mottagaren tog emot budskapet.
Det härliga, oavsett typ av budskap, är att det visar att Gud inte har övergivit oss eller har gett upp, utan vill fortsätta jobba med oss.
Idag ska vi läsa första kapitlet i Jesaja.
1 Detta är de syner som Jesaja, Amos son, skådade angående Juda och Jerusalem, då Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda.
Herrens klagan över det trolösa Juda
2 Hör, ni himlar, lyssna, du jord, ty HERREN talar. Barn har jag fött upp och fostrat, men de har gjort uppror mot mig. 3 En oxe känner sin ägare, en åsna sin herres krubba, men Israel känner inget, mitt folk förstår ingenting.
4 Ve dig, du syndiga släkte, du skuldbelastade folk, ni ogärningsmäns avkomma, ni vanartiga barn, som har övergivit HERREN, föraktat Israels Helige och vikit bort ifrån honom. 5 Var skall man mer slå er, då ni fortsätter i trolöshet? Hela huvudet är sjukt och hela hjärtat svagt. 6 Från fotbladet upp till huvudet finns inget helt, bara blåmärken, ärr och öppna sår, som inte är urkramade eller ombundna eller lindrade med olja.
7 Ert land är en ödemark, era städer är uppbrända i eld, era åkrar förtärs i er åsyn av främlingar. En ödemark är det som efter främlingars framfart. 8 Sions dotter har lämnats kvar som en hydda i en vingård, som ett vaktskjul på ett gurkfält, som en belägrad stad. 9 Om HERREN Sebaot inte hade lämnat kvar en liten återstod åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra.
10 Hör HERRENS ord, ni Sodomsfurstar, lyssna till vår Guds undervisning, du Gomorrafolk! 11 Vad skall jag med era många slaktoffer till? säger HERREN. Jag är mätt på brännoffer av baggar och på gödkalvars fett, till blod av tjurar, lamm och bockar har jag inte behag. 12 När ni kommer för att träda fram inför mitt ansikte, vem begär då av er att mina förgårdar trampas ner? 13 Bär inte längre fram meningslösa matoffer. Röken av dem är avskyvärd för mig. Jag står inte ut med nymånader, sabbater och utlysta fester – ondska tillsammans med högtidsförsamlingar. 14 Min själ hatar era nymånader och högtider. De är en börda för mig, jag är trött på att bära den. 15 När ni räcker ut era händer, döljer jag mina ögon för er. Även om ni ber mycket, kommer jag inte att lyssna. Era händer är fulla av blod. 16 Tvätta er och gör er rena. Tag bort era onda gärningar från mina ögon.
Sluta att göra det som är ont. 17 Lär er att göra det som är gott, sök det rätta. Tillrättavisa förtryckaren, försvara den faderlöses rätt, stöd änkan i hennes sak.
18 Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita,
om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull. 19 Om ni är villiga att höra, skall ni få äta landets goda.
20 Men om ni vägrar och är motsträviga, skall ni förtäras av svärd, ty så har HERRENS mun talat. 21 Hur har inte den trogna staden blivit en hora! Den var full av rätt. Då bodde rättfärdighet därinne, men nu mördare. 22 Ditt silver har blivit slagg, ditt ädla vin är utspätt med vatten. 23 Dina ledare är upprorsmän och tjuvars kumpaner.
Alla älskar de mutor och jagar efter vinning. Den faderlöses rätt försvarar de inte, och änkans sak kommer inte inför dem. 24 Därför säger Herren, HERREN Sebaot, den starke i Israel: Ve! Jag skall låta mina motståndare drabbas av min vrede och jag skall hämnas på mina fiender.
25 Jag skall vända min hand mot dig och rensa bort ditt slagg som med lut och skaffa bort all din oädla malm.
26 Jag skall åter ge dig sådana domare som du hade först och sådana rådgivare som du hade i början. Därefter skall du kallas ”rättfärdighetens stad”, ”den trogna staden”.
27 Genom rätt skall Sion friköpas, genom rättfärdighet de som vänder tillbaka. 28 Men fördärv skall drabba alla överträdare och syndare, de som överger HERREN skall gå under. 29 Ja, ni skall komma på skam med de terebinter som var er lust, ni skall få skämmas över de lustgårdar som ni har utvalt. 30 Ty ni skall bli som en terebint med vissnade löv, som en lustgård utan vatten. 31 Och den starke skall bli som blånor, hans verk som en gnista. Båda skall brinna tillsammans och ingen skall kunna släcka.
Det här är ju ingen rolig profetia att få. I vers 5 hör vi Guds förtvivlan över att de inte gör bättring, precis om föräldrar kan känna över sitt barn ibland i vissa situationer.
Gud vill hela tiden jobba med oss genom den helige Ande så att vi var dag blir mer och mer lik Jesus och det är inget dåligt mål med mig och dig. Men det kräver ju faktiskt att vi samarbetar hela tiden. Vers 19 är en nyckel, vår villighet.
Vi vet att Gud aldrig skulle göra något mot vår vilja. Därför är det viktigt att vi tar reda på vad Gud vill med våra liv. En nyckel i detta står i Rom. 12:1-2 1 Så förmanar jag nu er, bröder (och systrar), vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. 2 Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom
Målet är att vi ska bli ”som ett levande och heligt offer som behagar Gud” och det gör vi genom att vi inte anpassar oss efter världen. Anpassar vi oss efter världen och dess tänkande och sätt kommer vi att avgöra saker efter den måttstocken. Och anpassar vi oss efter Gud kommer vi att avgöra saker efter den måttstocken.
Det är lätt att döma någon om det är något som är uppenbart fel enligt bibeln. Men ibland(läs oftast) stannar vi för tidigt förvandlingsprocessen. Målet var ju att vi skulle bli något ”som är gott och fullkomligt och som behagar” Gud.
Låt Gud genom den helige Ande även jobba med ditt tänkande, ditt sätt att reagera, dina ståndpunkter, din syn på traditioner, din överlåtelse, din inställning, hur du är som ”offer” inför Gud, ditt tal, om du skvallrar, din självbild, hur du verkligen är och inte bara det du visar upp, osv.
Det vi inte alltid tänker på är att även dessa saker uppfattas av människor runt omkring oss, även om vi många gånger inte vill inse det. Och till syvende och sist kan vi ju inte lura Gud som känner oss bättre än vi själva och som vi en dag kommer att stå inför.
Problemet idag är att församlingen inte är en bra plats för att ta itu med sådana här saker för vi har inte det förtroendet för varandra. Detta i sig är en sak vi måste jobba med så att människor vill förvandlas genom att slipas mot varandra.
Gud är helig i både stort och smått. Låt oss jobba på vår frälsning, helgelse, våra liv medans vi ännu har möjlighet, innan det är för sent.
